Skottlandsresan våren 2018

9 maj 2018 var ett datum som jag länge sett fram emot. Det var då jag och Martin skulle åka till Skottland. Trots att jag varit i Skottland många gånger tidigare så kittlade denna resa lite extra. Men vi tar det från början. Vi startade med en tidig flight från Arlanda. Med en kort mellanlandning i Oslo så landade vi tre timmar senare i Aberdeen. Vid flygplatsen hämtade vi ut en hyrbil, en ny Nissan Qashqai. Slutmålet för dagen var Elgin där vi skulle övernatta. Vårt första stopp blev den lilla byn Oldmeldrum och destilleriet Glen Garioch. Ett av Skottlands äldsta destillerier och dessutom det mest östra. Det visade sig vara ett trevligt och ganska charmigt destilleri som idag ägs av Beam Suntory. Denna dag hade destilleriet ingen produktion men vi fick oss en snabb rundtur med en avslutande dram i deras besökscenter. Efter en burgare på en lokal pub i stan tog vi sikte mot kustdestilleriet Glenglassaugh.

Vi landade ca 45 min innan rundturen och provningen varför vi hann ta en kort tur ned till stranden bakom destilleriet. Personalen på Glenglassaugh berättade att man hade sett delfiner under dagen men det var tyvärr inget vi såg. Vi hittade bara en fantastisk vacker strand och enormt många jordhålor som visade sig vara hemvisten för 1000 tals vilda kaniner. Destilleriet grundades 1875 och ägs idag av BenRiach. Efter en bra guidad rundtur avslutade vi med tre drams i destilleriets besökscenter. Jag som körde fick med mig tre samples vilka jag inmundigade på vårt B&B senare på kvällen. Inga whiskys som går till världshistorien. Men en erfarenhet rikare blev man.

Efter en lång resdag tog vi sikte mot Elgin och vårt B&B. Men vi var ju tvungna att åka förbi destillerierna Glen Elgin, BenRiach och Longmorn som låg efter vägen. Väl på B&B blev det lite tokigt. Vi kom att bo på ett B&B som det visade sig att jag avbokat. Men det löste sig ändå. Efter en indisk middag med gigantiska nan-bröd så kraschade vi båda. Efter en god natts sömn och en stadig frukost tog vi sikte på Talisker. Vi valde en något mer västlig väg ned mot Talisker vilket var ett lyckat drag. Att det regnade, blåste och tidvis var enkelväg spelade mindre roll. Skottlands vackra och skiftande natur kompenserade allt. Efter fyra timmars bilkörning landade vi i Talisker. En dröm var uppnådd. Men innan vi började rundturen och provningen så var vi ju tvungna att få i oss lite lunch. Det visade sig ligga en skaldjursbod bakom destilleriet. Hummer, pilgrimsmusslor och några ostron blev min lunch. Fantastiskt gott! Sen var det dags för destilleriet som för övrigt ägs av Diageo. Efter en 45 min rundtur i destilleriet avslutade vi med en exklusiv provning. Vi testadesex olika sorter där höjdpunkten var 25-åringen – bland det bästa jag testat. Men det visste jag redan innan :). Otroligt nöjda lämnade vi Talisker för att ta oss mot färjan i Uig som skulle ta oss ut till yttre Hebriderna och Isle of Harris/Lewis.

Från Uig tog vi färjan till Tarbert vilket tog ca 90 min. Väl i Tarbert körde vi mot Stornoway vilket låg ca 45 min bort där vi skulle bo de tre kommande nätterna. Vårt B&B låg precis i hamnen och var lätt och hitta. Tack för GPS! Innan det var dags att sova för natten tog vi en promenad till Tesco som låg ca 100 m från vårt boende. Här kunde vi bunkra upp med dricka, mackor, korvar och lite annat gott. En lång dag började göra sig påmind och vi somnade ovaggade.

Efter en god natts sömn startade vid dag 3 med en stabil frukost på vårt B&B. Utflyktsmålet för dagen var destilleriet Harris. Så det var bara sätta sig i bilen igen och ta sig mot Tarbert. Ön är verkligen karg med liten vegetation och med enorma berg. Som ett månlandskap kunde vi konstatera. Den enda färgklicken är de lösgående fåren som står/äter i vägkanten.  Väl på plats i Tabert tog vi oss till destilleriet som låg vid färjelägret. Vi möttes av ett nybyggt, charmigt och välkomnade destilleri. Men någon whisky blev det inte. I vart fall inte från destilleriet. Det visade sig att jag hade läst fel i min research. Det var först under 2019 som destilleriet skulle ge ut sin första treåriga whisky. Trist men vi fick i vart fall en uppfattning och bra bild av destilleriets intentioner med sin kommande whisky. En mindre rökig variant i stil med Highland Parks whisky som kommer att ligga på ca 10-14 ppm. Som vissa andra destillerier producerar Harris även gin vilket vi fick prova. Fantastisk god och helt i klass med ex Botanist. Roligt är också att man har kelp i sin gin vilket jag återkommer till. Vi lämnade destilleriet och tog oss till byns bästa värdshus där vi var utlovade att det skulle finnas havskräftor. Tyvärr så fanns inte det när vi kom så det fick bli soppa och fish and chips. Bra, men inte havskräftor. Efter avslutad lunch tog vi oss lite längre söderut med bil för att titta på de stora sandbankarna/sandstränderna som är så välkända för ön. Det var en enorm och mäktig syn och se dessa stränder och det azurblåa havet i bakgrunden. Wow!

När vi väl kommit tillbaka till Stornoway så var det dags att göra stan. Minnet eller snarare besvikelsen gällande havskräftorna tog oss först till hamnen. Väl där hittade vi en fiskebod som hade något ännu bättre. Färsk hummer. Med 180 kr/kg så var det bara och slå till – 3 st humrar om ca 2 kg blev det. Det var bara ett problem. Hur skulle vi tillaga dem utan kök? Vi frågade ägaren för det B&B som vi bodde på men hon släppte knappt in sin man i köket menade hon. Men då fick vi ett samtal från fiskekillen som kunde koka dem åt oss. Hummern skulle bli vår picknick mat dagen efter. Fiskekillen tipsade även oss om en lokal kille som anordnade fisketurer, Efter några samtal med Lewis bestämde vi att vi skulle ses nästkommande dag. Jag återkommer till Lewis.  På kvällen hade vi bokat bord på Stornoways bästa restaurang, Digby Chick. Ett inneställe i Stornoway. Till förrätt blev det en liten skaldjurstallrik och till varmrätt åt vi lammracks med ett gott vin till. Nöjda med dagen och kvällens middag tog vi oss tillbaka till vårt boende för att krypa till kojs.

Dag 2 på Stornway började som vanligt med frukost och sedan ett besök på Tesco för inköp av diverse förnödenheter som skulle vara en del av vår picknick utöver hummern. Dagens första resmål var inställt på destilleriet Abhainn Dearg (Red River Destillery) som låg på öns västkust. Efter ca 1 h på krokiga vägar var vi framme. Eller var vi det? Framför oss låg en obetydlig byggnad som mest liknande en farm. Men skylten framför bygganden visade att vi kommit rätt. Här möttes vi av en äldre kvinna som tog oss runt och förklarade processen. Allt var så småskaligt, från pannor till mältning. Ja allt faktiskt. Vi avslutade turen med 2 drams, varav den ena var en tre årig whisky. Den whiskyn åkte ut lika fort som den åkte in. Fy! Kvinnan berättade att destilleriet under 2019 kommer att lansera en 10 årig – hoppas att den smakar bättre. Vi lämnade destilleriet lite besvikna men ändå en erfarenhet rikare. I närheten av destilleriet hittade vi en ännu större sandbank/sandstrand än den vi hade sett dagen innan. Det fick bli vårt picknickställe innan vi skulle träffa fiskeguiden Lewis senare på eftermiddagen. Vi hittade en otroligt härlig plats med vy över sandbankarna och havet i horisonten. Här åt vi hummer så det sprutade i öronen och annat gott. Efter avslutad picknick tog vi oss ut på sandbanken för att komma närmare havet. I efterhand har vi fått reda på att ebb och flod sker vart sjätte timme. Något som vi faktiskt började se effekten av när vi var på stranden. Det var på väg att bli flod.

Nu var det dags att börja ta sig till mötesplatsen i Keose där vi skulle möta vår fiskeguide Lewis. Lewis visade sig vara en man i 50 års åldern. En mycket trevlig och kunnig fiskeguide visade det sig. Förmodligen öns bästa fiskeguide. Lucky us. Det visade sig att Lewis inte bara anordnade fisketurer utan även var dykare och fotograf. Det var nu vi fick reda på att Lewis var den som levereade kelpen till Harris gin. Väl ute till sjöss så tog Lewis oss till sina bästa fiskeställen. För tillfället var det Alaska Pollock som gällde och det dröjde inte länge förrän vi hade krokat totalt 10 st med en vikt från 2,5 kg upp till 5 kg. I efterhand berättade Lewis att han inte tar med alla ut på havet om han inte tror att de kan fiska. Vilken tur vi hade. Men det visade sig att Lewis hade mer talanger än dykning, fiske och fotografering. Lewis hade även kunskap kring fågellivet runt ön som han gärna delade med sig av. Inte minst kunskapen kring örnar.  Det skulle vi få se på nära håll. Det visade sig att Lewis blivit ”kompis” med en örn som han kallade Ronald. Intill den ö där Ronald hade sitt bo kastade Lewis ut en vara Alaska Pollocks och det dröjde inte längre än 10 sekunder innan Ronald dök upp. Svävande kom den för att sedan dyka ned och plocka upp vår 3 kg fisk. Kommentaren på videon vi spelade in var, woooooow! Det var sjukt mäktigt och toppade av hela fisketuren. Efter att ha betalt 120 pund för oss båda satt vi oss i bilen för att utvärdera dagen. Vi kunde konstatera att man inte kan ha det så mycket bättre. Vi var sjukt nöjda.

Vi åkte tillbaka till vårt B&B och började packa ihop våra saker då det var dags att lämna Stornoway kommande dag. Vi avslutade kvällen med en kort barrunda på stan och några trekantsmackor på rummet. Men så många intryck var det inte svårt att somna den kvällen. Dag 3 var det dags att ta färjan till Ullapool som redan gick kl. 8 på morgonen. Efter 2,5 h var vi framme i Ullapool och satte kursen mot vårt planerade besök på destilleriet Glen Ord.  Glen Ord grundades år 1838 och ägs idag av Diageo. Något jag inte kände till var den enorma produktionskapaciteten på ca 11 milj liter då man byggt ut med fler pannor på senare tid. GlenOrd ger inte ut några whiskys under namnet Glen Ord sedan mitten av 1990-talet. I dag ger man ut whiskyn under namnet Singelton. Singelton of Glen Ord. Denna produkt riktar sig till den asiatiska marknaden medans Singelton of Glendullan och Singelton of Dufftown har andra marknader. Merparten av produktionen går ändå tilll Jonnie Walkers blends. Efter en kort rundtur avslutade vi med en Singelton provning där vi testade Singeltons 12, 15 och 18 åriga. Bra brukswhisky men saknar det där lilla extra. Vi hade lite tur som även fick testa en ”riktig” Glen Ord från 1996 – en sherrylagrad historia som var riktigt god. Men med flygplatsen i åtanke var vi tvungna att lämna Glen Ord – en riktigt trevligt destilleri måste jag säga. På vägen tillbaka till Aberdeen och flygplatsen hann vi åka förbi destillerierna Linkwood, Aultmore, Auchroisk, Glentauchers och Strathisla. Väl i Aberdeen så lämnade vi in vår hyrbil som hade fungerat utmärkt. Skönt. Vi checkade in och hade hemlängtan båda två. Efter en mellanlandning i Köpenhamn, ett försenat flyg landade vi trötta men fulla av intryck på Arlanda runt midnatt. Jag hade tidigare erfarenhet av sena flygningar varför jag bokat taxi i förväg. Det var ett smart drag. Väl hemma kraschade jag och vakande upp dagen efter med ett leende på läpparna. Ännu en fantastisk Skottlands resa. I oktober är det dags igen – jag har redan börjat längta.

 

/Magnus

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *