Så var ännu en resa till Skottland över. Jag bara älskar det landet och människorna. För att inte tala om maten och drycken såklart. Denna gång blev det en privatresa med personer som aldrig varit till Skottland och jag tror att de kommer att vilja åka tillbaka :). Vi började med en förbokad taxi den 4 oktober ut till Arlanda. Nu var vi på väg – som vi längtat. Vi mellanlandade i Oslo och med ett försenad flight samt lite lost in translation på flygplatsen i Oslo hittade vi rätt. Vi hade i alla fall 10 min tillgodo. Pust! Resan till Aberdeen flöt på bra – jag lyckades till och med att somna i en timme. Men väl på flygplatsen i Aberdeen, eller närmare bestämt vid upphämtningen av hyrbilen, insåg jag att mobiltelefonen inte fanns där den skulle. Jag hade råkat tappa den på flyget. Ingen bra start på den här resan. Men efter en anmälan av telefonen och lite pappersexercis gällande hyrbilen kastade vi oss i väg mot första destilleriet – Glendronach. En kär gammal vän som jag tidigare besökt och bara längtat till igen. En tappad telefon skulle inte få förstöra detta besök ej heller resan som sådan. Men skrikande däck, och lite vita lögner till personalen på Glendronach, landade vi 20 min för sent. Kan ju inte säga att jag upplevde att personalen var glad men med lite påkopplad charm så vände detta fort. Vi fick en underbar tur runt destilleriet och en fantastisk provning av Karen. En person som med värme och entusiasm fångade oss alla. Tack, vi glömmer dig aldrig. Efter sex fantastiska drams, 15 år, 18 år, batch 7, 22 år, 24 år och slutligen en Managers Cask 25 år styrde vi kosan mot Glen Grant. Ett destilleri som jag haft onda ögat till och dissat under alla år. Men jag ville ge det en chans. Glen Grant visade sig vara ett destilleri som låg väldigt fint med Speyburn och Glenrothes som grannar. Men vi råkade komma 3 minuter för sent till provningen och till trots nya charmförsök att komma med på den missade provningen fick vi snällt vänta i Glen Grants café. Efter en timmes väntan var det sedan dags för “touren”.  Vi  fick en rundvandring i lokalerna samt information kring historia och produktionen. Turen avslutades med två drams, en majors reserve och en 12 åring. Glen Grants whisky är nog för snäll för mig och rundvandringen kändes rätt blasé. Min inte så positiva uppfattning kvarstår. Men jag kommer att ge det fler chanser i framtiden. Efter detta tog vi oss mot vårt boende i Elgin, Elgin Guest House. Här möttes vi av ett trevligt värdpar som gav allt för sina gäster. Kvällen avslutades sedan i Lossiemouth där vi avnjöt en middag på Bridge 45 – en restaurang jag tidigare besökt känd för sina skaldjur och fisk. Mätta med fisk och skaldjur i våra magar, nedsköljt med lite vin, så tog vi oss mot boendet och vår första natt på vårt B&B.

Utvilade och med en stadig frukost – a full Scotish var det dags att åter ge sig ut på vägarna. Oplanerat men med vetskapen att första bokade besöket på The Glenlivet först var 11:00 hann vi med ett besök på Glen Moray. Ett fint destilleri men riktigt god whisky. Här köpte några av oss en 18 åring som var riktigt bra. Sedan var det dags att pila i väg mot dagens första planerade besök på The Glenlivet. Här möttes vi av Nick – ännu en grym tourguide. Nick berättade ingående och utgående allt kring Glenlivet vilket inkluderade information gällande destilleriets historia, tillverkning och allt där emellan. Turen avslutades med tre drams, en 12, 15 och en 18 åring. Efter en paus i Glenlivets sköna chesterfield fåtöljer drog vi vidare mot Tomintoul.

Hungriga som vi var landade vi på restaurangen Clock House där vi klämde i oss fish and chips och en guiness. Efter avslutad lunch botaniserade vi i whiskybutiken Whisky Castle som låg snett över gatan från restaurangen sett. Efter lite provsmakning och några selektiva köp drog vi vidare mot dagens sista destilleri – Cragganmore. Vi landande på Cragganmore precis i tid för att hinna med touren. Här blev vi lotsade igenom Cragganmores lokaler och fick tillverkningen presenterad för oss. Turen avslutades med tre drams – konstigt nog var bara en av dem en Cragganmore. Först fick vi en Auchroisk och sedan en Dalluiane. Varför dessa? Båda dessa ingår i Flora and Fauna serien och ägs av Diageo. Men vart är kopplingen till Cragganmore? Provningen avslutades dock med en Cragganmore destillers versionen som var slutlagrad på portvinsfat – den var helt ok måste jag säga. Med ett tidigare besök på Cragganmore hade jag inga höga förväntningar men det i vart fall helt ok – trots att jag ändå inte förstår varför man får dricka två helt andra whiskytyper. Förklaringen kan vara att Cragganmore tillverkar väldigt få olika whiskys men men……

Härifrån styrde vi sedan mot Craigallanchie och närmare bestämt Craigallanchie Hotel – även det en kär gammal bekant. Innan middagen började så han vi med några drams på Highlander Inn som ligger ett stenkast från hotellet. Väl på hotellet avnjöt vi först en förrätt som bestod av musslor och ostron. Till varmrätt åt samtliga burgare gjorda på hjort. Mumma! Mätta tog vi oss upp till hotellets enorma whisky bar med ca 700 st sorter.  Några drams senare styrde vi sedan hemåt. På plats vid boendet somnade vi alla fort. Det är tufft att vara på semester i Skottland :).

Dag 3 började som dag 2 med en stadig frukost innan det var dags att åka i väg till dagens första besök på Royal Lochnagar. Vägen till destilleriet kantades av stora berg och natursköna dalar. Otroligt vackert. Intill destilleriet låg Balmoral Castle, drottningens sommarresidens. Väl på destilleriet möttes vi upp av tourguiden Eric som visade sig vara en av de roligaste och kunnigaste tourguider jag mött. Under touren fick vi sällskap av tre tyskar. En av dem var anställd av Diageo – Royal Lochnagars ägare. Väl inne i varuhuset ställdes vi inför ett svårt val. Vi delades först in i våra grupper, tyskarna för sig och vi svenskar för sig. Valet var svårt av den enkla anledningen att alla fat i varuhuset var från 70-talet – whisky du aldrig ser eller kommer att testa någonsin. Här samsades whisky från Lagavullin, Glen Ord, Millburn mfl. Tyskarna valde ett fat från Glen Mhor från 1976 medans siktade in oss på ett fat från 1986 och Royal Lochnagar. Här blev det ingen tour runt destilleriet men det spelade mindre roll. Här gick vi direkt på provsmakningen och vilken whisky vi fick smaka. Eric var dessutom så lyhörd att han uppfattade att vårt val hade varit så svårt att han gick och hämtade vårt andra val, en 32 årig lagavullin. Wow!! Efter avslutad provning testade vi igenom Dufftown 28, Mortlach 25 mfl. Grymmaste provningen ever!! Vi sa efter tre timmar farväl till Eric och destilleriet väl medvetna om att vi skulle bli sena till nästa destilleri – Tomatin. Men det gjorde inget för vi var alla på rosa moln.

Väl på plats på Tomatin bommade vi självklart provningen som vi trott, men det blev i vart fall en dram där. Med lite tid över till kvällens restaurang besök på Fiddlers Inn vid Loch Ness så tog vi en snabb avstickare till Glen Ord, ett destilleri  jag besökte i maj och gillade mycket. Även här blev det en dram för grabbarna. Sedan var det dags för kvällens sista stopp, restaurangen Fiddlers Inn. En restaurang känd för sitt breda utbud av whisky samt goda mat. Här åt vi lamm, lax och tog några öl och drams innan vi sent började ta oss hemåt mot vårt boende. Med Eric och Royal Lochnagar och en intensiv dag till ända så kraschade vi alla. Barrundan som var planerad på kvällen blev det inget av med men det gjorde inget.

Dag 4, den sista dagen för vår lite minitour började med frukost och packning av våra väskor. Vårt första besök var planerat på Aberlour. På vägen dit hann vi passera flera andra destillerier bland annat Dalmunach (gamla Imperial) men även Glenallanchie, Tamnavullin och Benrinnes. På Aberlour fick vi en rundvandring av Nicola som visade sig vara en ugn och väldigt kunnig tjej. Touren avslutades med 5 drams, varav den nya 14 åriga Single Casken samt den nya Abundnah var bäst. Vi avrundade med ett kort besök i shopen och några inköp gjordes – igen :). Sen hamnade vi igen på Clock House i Tomintoul. Men denna gång blev det i stället burgare till lunch. Sen åkte vi snabbt mot Glenfiddich och vårt sista destilleribesök. Nu började mina tre resekamrater kunna produktion och tillverkningprocessen så det stökades undan relativt snabbt. Vi avslutade touren med tre drams, 12, 15 och en 18-åring. Vi började sedan styra mot flygplatsen efter ett kort stopp i Dufftown och deras whiskyshop.

På flygplatsen löpte allt på smidigt men inlämning av hyrbil samt incheckning. Nu var vi på väg hemåt och våra familjer. Efter ett stopp i Köpenhamn landade vi på Arlanda strax efter 24:00. Den förbokade taxin uteblev pga strul med ett saknat bagage. Jag saknade även dessutom mobiltelefonen vilket inte underlättade saken tror jag. Trots ca 1 h i taxikö så tog vi oss ändå hemåt efter en lång dag. Efter lite uppackning somnade jag med ett stort leende på läpparna. Vilken rolig resa det var och snart är det dags att planera en ny resa med nya och gamla resekamrater till nya resmål. Jag längtar redan.

/Magnus

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *